Närståendevårdarnas ställning måste tryggas i vårdreformen

TEXT: ANNELI KILJUNEN, ORDFÖRANDE
ÖVERSÄTTNING: MARIA ÖSTERLUND

 

Anneli Kiljunen, ordförande

Det är mycket bråda tider i de olika utskotten i riksdagen eftersom social- och hälsovårdsservicen ska reformeras. Dessutom ska landskapsreformen behandlas. Regeringens mål är att denna helhet ska kunna behandlas i riksdagens plenum i början av juni så att landskapsvalet ska kunna ordnas i oktober 2018 och så att vårdreformen ska träda i kraft från början av 2020. Tiden utvisar om utskotten klarar att hålla sina tidtabeller och om grundlagsutskottet kommer att godkänna lagarna.

Reformen av social- och hälsovården har stor betydelse för människors hälsa och välmående. Reformen inverkar kännbart också på närståendevårdarnas och deras närmastes situation. Detta för att en stor del av närståendevårdarfamiljerna är fullständigt beroende av social- och hälsovårdsservicen. Familjerna utnyttjar flera olika serviceformer, därför är det mycket viktigt att tillgången till service är sömlös, tillräcklig och av hög kvalitet.

I framtiden flyttas ansvaret för serviceproduktionen från kommunerna till landskapen. I landskapen kommer det förutom offentlig service också att födas nya serviceformer som produceras av privata aktörer och organisationer. Av dessa kan vi vid behov med hjälp av servicesedlar välja lämplig serviceform och lämplig producent.

Det är bra med valfrihet och ökad sådan. Frågan är om regeringens föreslagna sätt, är rätt sätt att öka valfriheten. Genom valfriheten har man också för avsikt att flytta en allt större del av ansvaret över på klienten själv, hans närstående och anhöriga och på närståendevårdarna. Vad det här innebär förblir ännu oklart.

Med den nya lagen om vården kommer närståendevårdarnas ansvar att öka

Närståendevårdarnas förbund är oroligt över det nya förslaget där ansvaret allt mer flyttas över på närståendevårdarna. Det här gäller särskilt för de närståendevårdare som har ingått ett uppdragsavtal med kommunen och förbundit sig att sköta den vårdbehövande. Med den nya vårdlagen kommer deras ansvar att öka men rättskyddet saknas fullständigt. Av den anledningen har vi krävt att närståendevårdarna måste få ett starkare rättskydd och lagar som stöd.

Närståendevården förblir en anslagsbunden service som landskapen kommer att dra upp kriterierna för. Landskapen kommer också att bestämma hur mycket pengar som budgeteras för närståendevården. I framtiden kan alltså landskapen fortfarande ensidigt säga upp ett uppdragsavtal eller försämra servicen och vårdarvodet precis som nu. Å andra sidan finns en rädsla för att kriterierna och nivån på vårdarvodet harmoniseras neråt.

Som förbund har vi krävt en ny lag om närståendevård där närståendevården inte skulle vara en form av socialservice som idag, utan i likhet med hemvården en vårdform likställd med andra vårdformer. Det här skulle ge en helt annan utgångspunkt när man tolkar närståendevården. Närståendevården skulle tydligare bli en del av social- och hälsovårdsservicen. Det här skulle ge de professionella inom social- och hälsovården bättre möjligheter att stöda närståendevårdsfamiljerna och närståendevårdarna.

I lagen om närståendevård bör rättskyddet definieras så att det är landskapet som alltid bär det slutliga ansvaret genom uppdragsavtalet. Ansvaret för vården och för tillräckliga stödformer ansvarar man för tillsammans med närståendevårdaren. Det borde inte vara möjligt att ensidigt säga upp eller ändra ett uppdragsavtal, utan det borde göras gemensamt i enlighet med överenskomna beslut.

I och med den nya lagen om social- och hälsovårdsservice skulle närståendevårdarna ha möjlighet att använda en personlig budget. Vi måste ändå se till att närståendevården inte räknas som en del av den personliga budgeten. Vårdarvodet man får för närståendevården är till exempel avsett som en ersättning för arbetet som närståendevårdare. Det får inte inverka negativt på den personliga budgeten och inte heller sänka nivån på närståendevårdarens vårdarvode.

Stora förändringar i samhället förutsätter starkt påverkansarbete från vår sida, liksom också uppföljning och dialog. Närståendevårdarsituationen ser ändå bättre ut eftersom närståendevården är erkänd och kännedomen om den har ökat. På flera håll i Finland pågår utvecklingsprojekt inom närståendevården och vi får hoppas att de fortsätter också när vårdreformen kommer.

Jag önskar er en skön och solig sommar!