Fortfarande anhörig

TEXT: TUULA VAINIKAINEN
ÖVERSÄTTNING: MARIA ÖSTERLUND

Närståendevårdaren är anhörig också när hens vårdbehövande flyttas för vård utanför hemmet. Ansvaret, kraven och tröttheten känns tunga och framtiden skrämmande när de bekanta ramarna i livet förändras.

”Förändringen sätter igång många slags känslor i familjen. Den senaste forskningen visar att skedet när vården flyttar från det egna hemmet någon annanstans är ett av de svåraste och tyngsta i livet, både i närståendevårdarfamiljer och i andra familjer”. Det skriver Tuija Kotiranta som är chef för närståendesamarbetet i Omaisena edelleen ry. Passusen finns i Omaisena edelleen ry:s publikation Omaisena edelleen – Opas kodin ulkopuolisessa hoidossa olevien omaisille (https://omaisenaedelleen.fi/userassets/uploads/2015/04/Omaisena-edelleen-opas-2015.pdf).

Leeni Eriksson. Bild: Jussi Hovi Photography

Om närståendevårdaren har fått stöd i sin vårdsituation och emellanåt fått diskutera sina funderingar klarar hen sig också bättre när det är dags att lämna över ansvaret. Det är klokt att utnyttja tillfällig vård redan medan man är närståendevårdare.

”Det är enklare att gå över till heltidsvård om den vårdbehövande har fått intervallvård redan tidigare. Då har vårdaren kunnat vänja sig vid att inte ensam ha hela ansvaret för vården av den närstående”. Det säger minnesrådgivare Leeni Eriksson på Muistiluotsi i Egentliga Finland.

Kamratstöd hjälper när det är dags att ge ansvaret vidare

Många blir utan information om de stödformer som står till buds, såsom organisationernas kamratstöd och styrkegrupper. Bland andra Närståendevårdarnas förbund och dess lokalföreningar, Omaisena edelleen ry, Minnesförbundets lokala minnesföreningar och församlingarna erbjuder stöd.

Det finns inte alltid egna barn eller föräldrar som kan hjälpa till i vardagen. Ibland vill närståendevårdaren medvetet bespara de egna barnen den andra förälderns vård. Man tänker att ”de har sina egna liv och nog klarar jag det här”. En sådan inställning kan ändå med tiden bli för tung för närståendevårdaren.

Förbered dig på att vårdrelationen förändras

  • Ta reda på olika vårdalternativ redan när vården hemma ännu fungerar.
  • Ordna intervallvård redan innan dina krafter tar slut.
  • Sköt om juridiska och ekonomiska ärenden redan i förväg.
  • Ta hand om din egen ork. Irritation, vilja att dra sig undan, tilltagande hälsoproblem eller depression och glädjelöshet kan vara tecken på utmattning.
Ta tillvara den närståendes kunskap

Upplever den närstående att också hen beaktas och att hens kunskap tas tillvara när den vårdbehövande flyttas till vård utanför hemmet? Leder situationen till att den närstående får den uppmärksamhet hen behöver?

”Det första intrycket är viktigt. Ibland är små saker viktiga. En trött närstående som åtminstone i någon mån har dåligt samvete för att hen ger över vårdansvaret, känner lätt av också små saker som uppfattas som negativa. De professionella förstår inte alltid att den närstående är känslig i en ny situation och att de borde visa den närstående hur vardagen löper och vilka system man har på vårdenheten”, säger Eriksson.

När närståendevården tar slut är det viktigt att de stödnätverk som har funnits under vården kan fortsätta i någon form också senare.

När vården flyttas bort från hemmet

  • Berätta om din närstående för personalen.
  • Berätta på vilket sätt du vill delta i vården av din närstående.
  • Fråga om saker du funderar på.
  • Säg modigt till om saker du vill att ska ändras.
  • Om det behövs kan du be om en gemensam diskussion.
  • Kom ihåg att det tar tid att vänja sig vid en ny miljö.
  • Du har nu egen tid. Fundera på vad du kan göra för dig själv nu när du inte längre har ansvar för din närstående.

Man måste lära sig att ta avstånd från vårdarrollen

Fastän man vill besöka vårdhemmet kan man ta lite avstånd och gå dit först till exempel bara varannan dag och sedan mera sällan. Du har rätt att fortsätta ditt eget liv och att finna också annat innehåll i livet. Du kan igen ta upp hobbyer, röra dig utomhus, träffa vänner och ge tid för barnbarnen som nu kan njuta av en mor- eller farförälder som inte längre behöver vårda sin maka eller make.